Krig

Krig

Fredsavtalet som satte punkt för krigshandlingar i Jämtland var av ”lokal” prägel när Norges general Georg Frederik von Krogh och Sveriges mytomspunne generalmajor Georg Karl von Döbeln undertecknade ett fredsavtal i Bleckåsen, utanför Alsen, morgonen den 25 juli 1809. Fredsavtalet hade föregåtts av upprepade krig sedan Nordiska sjuårskriget inleddes 1563. Ett konkret resultat av de återkommande krigen under denna 250-årsperiod var att Sverige erövrade Jämtland från Danmark/Norge vid freden vid Brömsebro 13 augusti 1645.

Här följer en kronologisk översikt av de kända krig och ofredstider som hemsökt Jämtland.

Krig i Jämtland

300-500

Mjälleborgen på Öneberget har undersökts av arkeologer som kunnat tidsbestämma borgen till järnåldern. Den är inlandets enda fornborg, även om ett tjugotal borgar från denna tid finns dokumenterade från norrlandskusten. Runt de inre delarna av Trondheimsfjorden finns ett trettiotal borgar. Fynd av spadformat ämnesjärn kan tyda på att järntillverkning och -handel bedrevs på platsen. Mjälleborgen tros ha använts främst vid orostider och inte som en permanent boplats.

1178

I Sverres saga, Gryla, berättas att kung Sverre i Norge besegrade en jämtländsk armé under våren 1178. Sverre och hans 100 birkebeinare lyckas i mörkret att lura de 1200 jämtarna att ta död på varandra. Gryla nedtecknades av abboten Karl Jónsson som möjligen fick höra berättelsen direkt från Sverre själv. Nils-Gunnar Gejvall som undersökte de 364 uppgrävda skeletten från Västerhus kapell under 1950-talet upptäckte att många av de mest sargade kranierna var från samma tidpunkt och menade att de mycket väl skulle kunna härröra från slaget vid Andersön 1178. Sammandrabbningen inträffade på isen mellan fastlandet och Andersön och i diplom 41 från 1343 omnämns den speciella skatten, ”Sunne-målet”, som kung Sverre en gång i tiden har påbjudit. Ruinerna av Sunne kastal och kyrka lär också vara monument över Sverres seger över jämtarna 1178.

1300-1400

Tibrandsholm (Tibrandshögen) var en kunglig borg som troligen byggdes upp under 1300-talet då unionsdrottningen Margareta ville få kontroll över landskapet. Det enda brev som omtalar Tibrandsholm utfärdades 1402 och är en överenskommelse mellan drottning Margareta och ärkebiskopen Henrik i Uppsala, där den senare fick både världslig och andlig makt över Jämtland. Ärkebiskopen lät jämtarna få riva Tibrandsholm mot att de betalade skatt för rivningen. Eftersom fogdarna och soldaterna generellt sett var illa omtyckta så verkar den pålagda skattebördan ha accepterats av befolkningen. Efter 1402 omtalas platsen endast som Tibrandshögen. Det är okänt varifrån namnet Tibrand kommer.

1563-1570

Det nordiska sjuårskriget orsakades bland annat av konkurrensen på Östersjön och hur de tre kronorna skulle användas som rikssymboler. Svenskarna intog och ockuperade Jämtland. Kungsgården på Frösön ödelades, medan de svenska styrkorna intog kvarter i Sunne, Berg, Mörsil och Åre. Efter freden i Stettin 13 december 1570 lämnade svenskarna landskapet och jämtarna återfick sin frihet.

1611-1613

Kalmarkriget, mellan Danmark och Sverige, utspelade sig i stor del i trakterna av Kalmar och var orsakat av tvister kring Öresundstullen. I norra Sverige och Jämtland kom oroligheterna att kallas Baltzarfejden, efter den hårdföre svenske befälhavaren Batzar Bäck som förde befälet över de svenska styrkorna i norra Sverige. I augusti 1611 drog den svenska armén in i Jämtland och upprättade skansar i Stavre, Frösön, Mörsil och Järpen (skansen i Järpen låg några hundra meter nedströms nuvarande skansruin). Normännen slog läger i Oviken och Refsund. Efter freden i Knäred 20 januari 1613 lämnade svenskarna återigen landskapet och jämtarna återfick sin frihet.

1644-1645

Hannibalfejden, uppkallat efter den norske ståthållaren Hannibal Sehested, inleddes 1643 då svenskarna anföll ett försvagat Danmark. Inför krigshotet mobiliserades ett jämtländskt kompani om 300 soldater och nya skansar byggdes upp i Berg, Brunflo och Refsund samtidigt som den äldre skansen Frösöholm upprustades. I mars 1644 tågar 2000 svenska soldater in i Jämtland under ledning av befälet Henrik Flemming den äldre. Den norske befälhavaren i Jämtland, Jacob Ulfelt, samlade sina styrkor i Brunflo, dit bland annat 300 jämtar som legat vid skansen i Berg hade kommit. I skogarna kring Bodal sammandrabbade de båda arméerna och 14 jämtar stupade och flera blev skadade. I Hälle och Gärde blev 60-talet upphunna jämtar innebrända i hus och hölador. Efter denna brutala uppgörelse gav Ulfelt upp försvaret av Jämtland och återvände med hären till Norge. Återigen var Jämtland ockuperat av svenskarna och den 20 mars fick jämtarna svära trohet till Sverige. Men norrmännen och jämtarna skulle komma tillbaka. Under Kristi Himmelsfärdsdag 1644 överrumplade den Ulfelt-ledda hären knektarna som bemannade Mörsils skans, alla svenskar dödades och begravdes i en massgrav vid Byom. Nu låg vägen till Frösön öppen. Svenskarna fick ge upp Frösöholm och fick inrikta sig på försvar vid de gamla skansarna i Borgsjö och Kårböle, samt de nya skansarna i Ramsele, Gränsjö och Liden. Efter freden i Brömsebro 13 augusti 1645 blev Sverige innehavare av Jämtland och Härjedalen. Den 31 oktober 1645 överlämnades Jämtland formellt till Sverige vid en ceremoni vid Frösö skans.

1657-1658

Norge anfaller Jämtland och lyckas erövra Frösö skans i september 1657, utan något egentligt motstånd. Svenskarna mobiliserar 500 man i Kårböle skans, men de norska styrkorna håller greppet om Jämtland och Härjedalen under vintern 1657-1658. Men på grund av Bältens tillfrysning och den svenska arméns intåg över isen blev Danmark (inkl Norge) tvingade till en förödmjukande uppgörelse. Freden i Roskilde 26 februari 1658 innebar bland annat att Sverige behöll Jämtland och Härjedalen, men också erhöll Tröndelagen – något som bara skulle hålla fram till den 11 december samma år.

De fyra krigen under perioden 1563-1658 visar på vilken liten betydelse krigsresultaten i Jämtland hade. Vid de tillfällen som fredsavtalen bestämde att Jämtland skulle tillfalla Danmark/Norge hade svenska armén kontrollen över landskapet och vice versa. Jämtlands öden bestämdes på andra håll.

1658-1660

Inga direkta sammandrabbningar inom Jämtlands gränser men soldaterna vid skansarna fick utstå mycket elände. I samband med att Karl X dör 1660 skrevs fredsavtalet under i Köpenhamn 27 maj 1660. Vid freden återlämnades Tröndelagen formellt till Danmark/Norge. Under 1660-talet får sedan skansarna i Jämtland och Härjedalen förfalla. Byggandet av fästningsverket på Andersön, som godkändes av drottning Kristina 1648, går också i stå.

1675-1679

Danmark förklarar krig mot Sverige 1675. Vid krigsutbrottet är Karl XI kung i Sverige, och skansarna i Jämtland var i mycket dåligt skick. Ansvarig för att rusta upp skansarna i landskapet blev överste Per Örneklou, född i Narva men ingenjörsutbildad vid Dorpats universitet. Skansarna i Järpen, Mörsil och Duved rustades upp och från 1675 finns en karta där en föreslagen skans skulle uppföras (snett nedanför länsresidenset). De inledande två åren av kriget var lugna, vilket fick landshövdingen och befälet Carl Sparre att invaggas i ett falskt lugn. När Sparre, den 15 augusti 1677, får besked om att norska styrkor nått fram till Alsen drabbades han av panik. Han beslutar om att förstöra krut och ammunition, samt stjälpa kanoner i Storsjön. Därefter flydde Sparre till det mer säkra Borgsjö, dit han kom tillsammans med den 1648 man stora armén den 20 augusti. Endast i Oviken drabbade styrkorna samman, och den norska armén vann enkelt. Resultatet av Sparres handlande blev att han avsattes av Karl XI. Mot slutet av 1677 nås norrmännen i Jämtland av rykten om att en mycket stor svensk armé är på väg till Jämtland. Detta får norrmännen att fly landskapet efter det att båtar och färjor förstörts samt Frösö skans och Kungsgården sprängts i november 1677. De svenska styrkorna kan helt obehindrat inta landskapet och i maj 1678 halshöggs fyra otrogna jämtar av den svenska armén. 1678 påbörjas återuppförandet av Järpe skans som blir färdigställt 1679. Freden i Lund den 27 september avslutar detta krig.

1690 är Järpe skans den enda fungerande försvarsanläggningen i Jämtland. Under 1690-talet inrättas också landsfängelse i Järpe skans, det tidigare landsfängelset låg på Frösön och var i dåligt skick och fick därför flyttas till Järpe skans. Vakthållningen var kanske inte den bästa, under påsken 1694 slog den norske fången Jon Aronsson ihjäl den sovande vakten Mattias Kvist när den övriga vaktstyrkan var på kyrkobesök.

1700-1702

Det stora nordiska kriget inleds år 1700 då Ryssland, Sachen-Polen och Danmark-Norge förklarade Sverige krig. I Jämtland utgör Järpe skans centralförsvaret med bra bestyckade kanonpjäser, men två nya skansar byggs upp av 170 militärer under sommaren i Kallströmmen och Duved. I Jämtland endast upprustning under detta krig som avslutas med freden mellan Danmark-Norge och Sverige vid Traventhal den 8 augusti 1700.

1702 tas beslut om att 22 sexpundiga kanoner ska fördelas jämt mellan skansarna i Frösö, Järpen och Duved, dessutom ska Långa skans få 8 dito kanoner. Vid samma tid var Järpe skans den viktigaste försvarsanläggningen och den bemannades med 18 dragoner, 3 artillerister och 1 smed. Karl XII som tillträtt som 15-årig kung 1697 försökte besegra ryssarna och Peter den store, den stora vändpunkten blev förlusten i Poltava 1709. En händelse som fick Danmark-Norge att vädra morgonluft.

1709-1720

Det stora nordiska kriget går in i en ny fas när Danmark-Norge återigen förklarar Sverige krig i oktober 1709, Danmark-Norge såg sin chans att angripa ett försvagat Sverige efter svenskarnas stora nederlag vid slaget vid Poltava tidigare samma år. I Jämtland och Härjedalen koncentrerades de militära resurserna på försvaret. Fortifikationsingenjören Peter Brunnman blev ansvarig för byggnationerna och renoveringarna av skansarna. Det gamla Frösö skans låg öde, istället byggdes Kronstad som förrådsskans och vapenarsenal, Kronstad kom senare att överta namnet Frösö skans. Brunnman påbörjade ett omfattande arbete med att upprusta skansarna i Långå, Duved och Järpen. Krutkällaren i Järpe skans byggdes 1713, dessutom byggdes den övre av Järpe skansar ut. Även broarna över Järpströmmen, Östersundet och vid Lit byggdes 1710-1711 och bar Brunnmans signum. Peter Brunnman kom senare att adlas till Riddercrona för sina insatser. 1715 besöker Karl XII Jämtland i sin iver att erövra Norge. Ett misslyckat försök att inta Kristiania genomförs 1716, istället planerar kungen ett tvåfrontsanfall, ett sydligt och ett nordligt, där den egentliga uppladdningen i Jämtland startade 1717. Högsta befäl för den norra fronten var Carl Gustaf Armfeldt, han föddes 1666 och växte upp i finska Ingermanland men hade jämtska rötter då hans farfar, Erik Larsson, var bondson från Frösön. Uppdraget för Armfeldt, när han påbörjar fälttåget 1718, är att inta Trondheim. De ursprungligen c:a 10.000 soldaterna utgick från Duved, men efter flera månaders strapatser nås Armfeldt av beskedet att kung Karl XII är skjuten och natten mot den 1 januari 1719 inleds det ödesdigra återtåget från Östby i norska Tydalen till Handöl på den svenska sidan gränsen – en sträcka på drygt 6 mil. Av de 5800 soldaterna i Tydalen lyckas endast 2700 nå Handöl. Drygt 3000 karoliner frös ihjäl under den stormande och kalla återmarschen över fjället den första veckan i januari 1719. Snasahögarna, fjällen närmast HandölAv de totalt 18 förbanden bidrog följande 5 med flest soldater:Helsinge regemente1524Jämtlands regemente1283Österbottens infanteriregemente912Åbo läns regemente till häst756Nylands-Tavastehus regemente till häst742Anledningen till de många finska förbanden var att de lämnat Finland i samband med Rysslands erövring av Finland 1714.

1808-1809

I augusti 1808 utgick en styrka med 644 man från Trondheim för att inta Järpe skans. Den 13 augusti ruineras Duved skans av norrmännen och den 15 augusti har de nått fram till Järpe skans. Högsta befäl för de norska styrkorna är major Coldevin och på Järpe skans har överstelöjtnant Tideman befälet. När Tideman vägrar ge upp ger Coldevin order om att beskjuta Järpe skans och försöka inta fästet. Erövringsförsöket misslyckades och Coldevin återvände hem till Norge. Vardera sidan förlorade var sin man i striderna. Traditionen berättar att den svenske soldaten som dog, sergeanten Bengt Sidberg från Sölvbacken i Oviken, klättrade upp på skanstaket och blottade baken för norrmännen då han blev skjuten! 1809 gör Norge ett nytt försök att inta Jämtland, styrkan på 1500 man leddes av generalen Georg Frederik von Krogh och de svenska styrkorna som leddes av överstelöjtnanten Theodor Nordenadler var förlagda till Järpe skans. Nordenadler, och hans 280 mannar, fegade ur och lämnade Järpe skans åt norrmännen som passade på att rasera den nedre av de båda skansarna dit man nådde fram den 16 juli. Bara några dagar senare fick von Krogh order om tillbakadragande då ”förhandlingssituationen hade förändrats”. Innan Järpe skans övergavs den 23 juli raserades resten av anläggningen. För att vinna tid och handlingsfrihet beger sig von Krogh med 600 man mot Alsen dit nu den mytomspunne Georg Karl von Döbeln anlänt med trupp. Vid Bleckåsen skrivs en lokalt fredsavtal mellan von Krogh och von Döbeln den 25 juli 1809. Eftersom Finland just förlorats till Ryssland och ryssarna börjat härja kring den svenska östersjökusten var det viktigt att få till stånd en fred åt väster så att de svenska militära resurserna kunde koncentreras åt ett håll (läs öster). Kriget avslutas med freden vid i Jönköping den 10 december 1809.

1814

Karl XIV Johan valdes till svensk kronprins på riksdagen i Örebro 1810. Han blev snart landets verklige regent även om han formellt blev kung 1818. Genom att slå sig samman med Napoleons fiender blev Karl XIV lovad Norge, vilket realiserades vid freden i Kiel den 14 januari 1814. Inga sammandrabbningar i Jämtland inträffade vid denna tid.