Orter

Orter i Jämtland

Många av ortnamnen i Jämtland avslöjar en mycket hög ålder. Ortnamnen brukar delas in i olika grupper för att kunna avgöra hur gammal orten i fråga är. Det finns också skillnader i Sverige var någonstans de olika grupperna förekommer. Det förekommer knappast några orter som slutar med -inge i norra Sverige, men i södra Sverge är denna gamla namntyp mycket vanlig. Det finns också namntyper som är mer generella och förekommer i nästan hela Sverige såsom t ex gamla orter som slutar med -sta.

Bertil Flemström skrev 1983 boken ”Ortnamn i Jämtland”. Flemström var född i Jämtland men verksam i Uppsala som förste arkivarie vid Ortnamnsarkivet. De fyra namngrupperna som Flemström använder sig av, se nedan, är de äldsta typbildande ortnamnen i Jämtland och har bildats under senast vikingatid.

I texten ovan står det ”Harokstathum i Vndisakærs sokn” (Hårsta i Undersåkers socken), diplomet utfärdades 1351-02-21 och visar hur ett ortnamn kan förändras under seklers gång.

Orter i Jämtland

VIN-namn

Enligt Flemström finns det 13 säkra vin-namn i Jämtland. Vissa av orterna kan på språkliga grunder anses vara bildade 50 generationer tillbaka i tiden, dvs redan före slutet av 500-talet (Höla, Kövra och Ösa). Ordet vin som bildade slutled i ortnamnet har för länge sedan försvunnit ur vårt språk men kan ändå hittas igen i de gamla skrivformerna. Ordet vin betyder i detta sammanhang ‘ängsmark, betesmark’. Vin-namn är mycket ovanliga i sydligare landskap ner till Mälardalen. I Tröndelagen är de däremot talrika vilket tyder på starka förbindelser mellan Norge och mellersta Norrland under folkvandringstiden (tiden omkring 400-550 e.Kr.).

HEM-namn

Dessa ortnamn är sammansatta med ordet ‘hem’ som har samma betydelse som vårt nuvarande ord hem, men med innebörden gård eller trakt. Hem-namnen är mycket vanliga i Norge och i Jämtland finns de flesta hem-namnen kring Storsjöbygden.

STA-namn

Den dominerande gruppen av typbildande namn från hednisk tid är sta-namnen. Orterna är lätta att känna igen eftersom de nästan alltid slutar på -sta. Men det finns undantag, t ex Lövsta i Sundsjö och Sta i Åre är inga ”äkta” sta-namn. Sta är besläktat med verbet stå, rent praktiskt kan man räkna med en innebörd av ‘ställe, plats, gård’. Sta-namn finns från Skåne och upp till Ångermanland. En betydande del av sta-namnen innehåller ett mansnamn från hednisk tid i förleden, man brukar räkna med att personen i fråga var den förste, eller åtminstone en av de tidigaste bosättarna på platsen.

KULT-namn

Till denna grupp hör de guda- och kultnamn som användes innan kristendomens intåg i Jämtland. Som källa till Kult-namnen har framförallt boken Jämtlands kristnande, 4 pub (1995) använts. I nedanstående förteckning listas de jämtländska orter som kan placeras in i någon av de fyra äldsta namngrupperna. Gemensamt är att alla orterna är åtminstone 1000 år gamla och alltså fanns redan under vikingatiden.

VIN-namn

GRYTAN (Brunflo)
Första sammansättningsledet är ‘gryt’ (sten).

HÄGRA (Rödön)
Syftar på fågeln ‘häger’, alltså blir betydelsen hägerängen.

HÄRKE (Frösön)
Kan vara bildat av ordet ‘hark’ (‘besvärligt, mödosamt’). Platsen tycks haft någon ofördelaktig egenskap.

HÖLA (Hallen)
Ortnamnet syftar på ordet ‘hol’ (kulle).

KNYTTA (vid Frösön)
Förklaring av namnet ‘knytt’ saknas.

KÖVRA (Myssjö)
Paradoxen med Kövra är att ordet antingen kan betyda upphöjning eller ‘något djupt liggande’.

RISTA (Undersåker)
Innehåller ett ord som betyder ‘skåra, öppning, gap’. Med stor sannolikhet åsyftas den djupa dalgången nedanför Ristafallet.

RÄTAN (Berg)
Namnet anses innehålla ett ‘Rätt’ eller ‘Rätte’ (den raka) som då avser nuvarande Rätanssjön.

RÖDÖN
Har från början avsett nuvarande Rödögården, som anses innehålla ordet ‘rodha’ (stång, kluvet gärdselvirke mm). Förmodligen var den ursprungliga betesmarken inhängnad.

SILJE (Rödön)
Namnet innehåller antingen ordet ‘sel’ (lugnt vatten) eller ‘sälg’ (trädslaget).

SKICKJA (Lit)
Förklaring av ortnamnet saknas, möjligen kan ett äldre namn på nuvarande Örån åsyftas.

VÄLJE (Marby)
Ortnamnsforskaren Valter Jansson, som Flemström refererar till, menar att ortnamnet kommer från ordet ‘vil’ (lust, åtrå).

ÖSA (Ås)
Namnet kan tolkas som ‘betesängen på åsen’, möjligen kan namnet vara en sammansättning med ‘os’ (mynning, källdrag).

HEM-namn

GRÖTOM (Häggenås, Kall, Offerdal)
De tre orterna har samma namnursprung, nämligen ‘gryt’ (sten, stenig mark).

HALLOM (Myssjö)
Här är namnet sammansatt av ett ‘hall’ (höjdsluttning) och ‘hem’.

HÄLLE (Brunflo)
Namnets första del är en form av ‘häll’ (berghäll), namnet bör tolkas som ‘gården på eller vid hällan’.

HÄLLEMEN (Näskott)
Även här bör namnet tolkas som ‘gården på eller vid hällan’ (se Hälle), men här har namnet utvecklats på annat sätt.

HÄSTE (Rödön)
Syftar på ordet ‘häst’. Äldsta belägget för orten är från 1410, som (i) Hæstum. Skulle möjligen kunna vara ett sta-namn.

MJÄLLE (Frösön)
Ortnamnet kommer från orden ‘mjäla’ och ‘mjöla’, med betydelsen sandblandad jord. Innebörden blir alltså – gården på den sandiga platsen.

SALOM (Hackås)
Förleden är ordet ‘sal’ (hus, byggnad med ett rum).

SEM (Ås)
Är det äldre namnet för Västersem och Östersem. Namnet förekommer på fler orter i södra Sverige, men som Säm. Namnet innehåller ett Sä, som är en gammal biform till sjö. Sem betyder alltså ‘sjögården, gården vid sjön’, där Storsjön åsyftas.

SOLÅMMEN (Offerdal)
Namnet är sammansatt med ordet ‘sol’ och syftar till att platsen ligger soligt till.

TANNE (Frösön)
Här avses sannolikt verbet ‘tand’ (att tända), vilket ursprungligen skulle kunna betyda ett avbränt, öppet område. Från ett dokument 1480 omnämns Tanne som ‘Tandeim’.

UNDROM (Rödön)
Namnet är sammansatt med prepositionen under och betyder ‘den lägre eller längre ned belägna gården’.

VAGLE (Frösön)
Namnet bör tolkas som ‘vagel’ (höjd), Vagle ligger högt och bör tolkas som – gården som ligger högt.

VATTJOM (Oviken)
Förledens ursprung är oviss, men orten tillhör de jämtländska hem-namnen.

STA-namn

BILLSTA (Hackås)
Förleden syftar på mansnamnet Bille eller Bilde, dvs Billes eller Bildes gård.

BINGSTA (Berg)
Betydelsen är sannolikt ‘binge’ (förvaringsplats för säd eller mjöl) och skulle kunna avse ett trångt dalstråk vid platsen.

BRASTA (Hallen)
Betydelsen är sannolikt ‘bratt’ (brant) eller ett till detta bildat mansnamn Bratte.

FORSTA (Lockne)
Betydelsen är antingen ‘forn’ (gammal) eller kanske mer troligt mansnamnet ‘Forne’.

FUGELSTA (Marieby)
Förleden syftar på mansnamnet Fughel eller Fughle.

FÄSTE (Hackås)
Betydelsen är sannolikt ‘fit’ (sidländ gräsmark vid vatten).

GRIMSTA (Undersåker)
Förleden syftar på mansnamnet Grim.

GUSTA (Brunflo)
Förleden syftar på mansnamnet Goti.

GÄRDSTA (Marby)
Förleden syftar på mansnamnet Hjort.

HÅKANSTA (Brunflo)
Förleden syftar på mansnamnet Hakon (Håkan).

HÅRBÖSSTA (Åre)
Namnet kan innehålla en ordbildning, möjligen ett mansnamn, till ett ‘harp’ (torr, grusig, ojämn, skrovlig).

HÅRSTA (Undersåker)
Förleden syftar på mansnamnet Harek.

HÄGGESTA (Häggenås)
Betydelsen är antingen trädnamnet hägg eller kanske mansnamnet Hægge.

HÖGSTA (Hallen)
Förleden skulle kunna syfta på mansnamnet Hök eller Hög, det förra var vanligt förekommande under medeltiden och därför mer troligt.

KLÖSTA (Lit)
Innehåller sannolikt ett mansnamn, bildat av ‘kløker’ (svag, mild).

KOGSTA (Häggenås)
Betydelsen är förmodligen ‘kausi’ (katt), vilket också kan ha varit ett mansbinamn. 1347 skrivs orten som i Causastad.

KORSTA (Lit)
Kan tolkas utifrån sädesslaget korn eller mansnamnet Korne, som anses ingå i norska sta-namn. 1439 skrivs orten som a Kornstadh.

KOUGSTA (Alsen)
Betydelsen kan vara ‘kauka’ eller ha innebörden av strandkant, i det senare fallet ska Kougsta inte räknas som en ”äkta” sta-ort.

KULLSTA (Ragunda)
Förleden syftar på mansnamnet Koll.

KRÅKSTA (Frösön)
Mest troligt har fågelordet kråka brukats som öknamn för någon person på platsen.

KÖNSTA (Offerdal)
Ett säkert sta-namn, men med okänt ursprung.

KÖSTA (Alsen)
Förleden syftar på mansnamnet Thiude.

MÅLSTA (vid Frösön)
Förleden syftar på mansnamnet Mård.

NÄCKSTA (Hackås)
Namnet syftar på den närliggande sjön Näckten.

RINGSTA (Lit)
Förleden syftar på mansnamnet Ring. Som parallell kan nämnas att det i Norge finns flera Ringstad.

ROGSTA (Hackås)
Förleden syftar på mansnamnet Roald.

RÖSTA (Offerdal, Ås)
Förleden syftar på mansnamnet Rødh eller Rødhe, detta gäller för de båda orterna.

SVENSTA (Undersåker)
Förleden syftar på mansnamnet Sven.

TORSTA (Ås)
Förleden syftar på något av mansnamnen Torfi, þorviðr eller þorvarðr.

TRAMSTA (Lockne)
Förleden syftar på ordet ‘tramr’ (troll, ont väsen), och har sannolikt brukats som mansnamn.

TRUSTA (Norderön, Rödön)
För Trusta på Norderön avses namnet Tryggve, för Trusta på Rödön är innebörden inte klarlagd.

VAMSTA (Brunflo)
Förleden kan betyda ‘våm’ (sänka) och då syfta på terrängen, men det är lika sannolikt att förleden kan avse ett binamn ‘Vambe’ vilket skulle betyda ‘han med (den stora) buken’.

ÅLSTA (Norderön, Näs)
Förleden syftar på mansnamnet Ale i båda fallen.

ÅNGSTA (Lockne)
Namnet syftar på verbet ‘ångla’ (fiska med krok), eftersom det nutida Ångsta inte ligger vid någon fiskeplats kan man förmoda att någon person ‘den krokige’ fått ge namn till Ångsta.

ÅNSTA (Näs)
Förleden syftar på mansnamnet Unne.

ÖNSTA (Norderön)
Förleden syftar på något av mansnamnen Ane, Anund, Unne eller Ødhin.

KULT-namn

FRÖSÖ
Innehåller namnet på fruktbarhetsguden Frö. Enligt Britt-Marie Näsström, docent och universitetslektor i religionsveteskap vid Göteborgs universitet, förekommer ortnamnet äldst belagt i uttrycket ’til Fræseyjar’ .Frösön omnämns också i den äldre Frostatingslagen, som anses skriven 1160-1170, där det står att det ges ‘straffefritak’ för de trönder som ‘fara til Frøsøyar’ för att handla med den norske kungens fiender.

HOV (Alsen, Frösön, Hackås, Norderön, Ås)
I Jämtland finns fem gamla bebyggelser med namnet Hov, som betyder ‘hedniskt tempel’. Stefan Brink, docent och forskare vid arkeologiska institutionen vid Uppsala universitet, menar att ordet Hov går tillbaka till ett ord med betydelsen ‘stormanssäte, förkristen samlings- och kultplats’. ”Dessa platser har med stor sannolikhet varit centralt belägna samlings- och kultplatser, liksom antagligen stormansgårdar, i några av de mest centrala bygderna”.

LUND (Hällesjö)
Namnet kan tydas som att det från början syftat på någon lund, som haft samband med hednisk gudadyrkan.

LUNDERÄNGET (Norderön)
Platsen gränsar till kyrkojorden på Norderön och namnet kan därför ha ett samband med guden Njords heliga lund.

NORDERÖN
Britt-Marie Näsström, se Frösö, menar att ”Norderön, ‘Njärds ö’, har antagits innehålla namnet på en förbleknad gudinna”…”Med största sannolikhet döljer sig bakom *Njärd Fröja, vars namn betyder ‘härskarinnan, frun'”…”Fröja var också syster till Frö och det har spekulerats i om det kan finnas ett kultiskt samband mellan Frösön och Norderön”. I äldre tid skrevs Norderön som ‘Njærðarey’ (namnet i obestämd form!).

ODENSALA
Här anses gudanamnet Oden ingå, efterleden kan vara ‘sal’ (hus, byggnad med ett rum). Ett annat alternativ är efterleden ‘al’ (helgedom), som finns på flera ställen i södra Sverige t ex Götala och Motala.

VI (Näs)
Ordet ‘vi’ är synonymt med ‘al’ och betyder alltså helgedom.